Vad är skillnaden mellan psykolog, psykiater och psykoterapeut?

På Svenska Dagbladet intervjuas en psykoterapeut om relationer; en psykolog svarar på läsarfrågor; och en psykiater skriver ett debattinlägg med anledning av Thomas Quicks nya historier. Tre olika professioner kommenterar psykisk ohälsa. Men vad är skillnaden mellan en psykolog, psykiater och psykoterapeut?

Psykolog blir man efter fem års studier på psykologprogrammet och ett års praktiktjänstgöring efter examen. En psykolog har under sina studier läst om olika områden inom psykologin: om individers, gruppers och organisationers psykologi; neuropsykologi; om utvecklings-psykologi, om barn, ungdomar, vuxna och äldre, med mera. Psykologer har också en grundläggande psykoterapiutbildning i sin utbildning: under utbildningens senare del får de under handledning lära sig att behandla olika psykiska störningar och besvär. Psykologen är efter sin praktiktjänstgöring, som förkortas PTP, inget annat än just psykolog. Psykologen har kunskaper om både vardagslivets psykologi och om psykiska störningar. Psykologer arbetar inte med farmakologisk behandling, dvs. läkemedelsbehandling av psykiska störningar.

En psykiater (detsamma som psykiatriker) är en läkare med specialistutbildning i psykiatri. Psykiatri är en ”medicinsk specialitet som har psykiska störningar, deras yttringar, orsaker, behandling och förebyggande som ansvarsområde”, enligt Nationalencyklopedin. Alla blivande läkare går visserligen en 10 veckors kurs i psykiatri under grundutbildningen och tjänstgör tre månader vid psykiatrisk klinik under sin allmäntjänstgöring (AT). Men sedan kan man som läkare specialisera sig som psykiater. Specialistutbildningen innehåller, utöver psykiatri, även internmedicin, allmänmedicin och neurologi.  Eftersom psykiatrer är läkare har de framför allt kunskaper i psykofarmaka, alltså läkemedel för behandling av psykiska störningar. Psykiatern har också en grundutbildning i psykoterapi, men av olika skäl är det i praktiken framför allt läkemedelsbehandling som används av psykiatrer inom hälso- och sjukvården.

Psykoterapeut är den som har läst en påbyggnadsutbildning i psykoterapi. Utbildningen till psykoterapeut innebär tre års halvtidsstudier (90 högskolepoäng), där man parallellt med studierna är yrkesverksam på halvtid. För att bli antagen behöver man ha läst den grundläggande psykoterapiutbildningen. Alltså kan psykologer och psykiatrer söka utbildningen. Även andra professioner inom vården kan bli psykoterapeuter, men det förutsätter att de efter sin examen har läst en grundläggande psykoterapiutbildning. Eftersom psykoterapeuter kan ha olika grundprofessioner, anser Socialstyrelsen att psykoterapeuter ska uppge vilken grundutbildning de har, tillsammans med sin titel som psykoterapeut.

Alltså arbetar psykologer inom många olika områden, med både friska och sjuka individer, grupper eller organisationer. De har den bredaste kunskapen om hur människan fungerar. När det kommer till psykiska störningar arbetar de med psykologiska behandlings-metoder. Psykiatrer har kunskap om psykiska störningar och arbetar med sjuka inom hälso- och sjukvården, huvudsakligen med farmakologiska behandlingsmetoder. Psykoterapeuter har kunskap om och arbetar med psykoterapi, även om de också kan arbeta med sådant som är relaterat till deras grundutbildning.

Detta är förståeligt nog en djungel för många. Har du frågor? Kommentera artikeln!
annons

74 svar till “Vad är skillnaden mellan psykolog, psykiater och psykoterapeut?”

  1. […] Läs mer om skillnaden mellan psykologi och psykiatri här. […]

  2. Jan Olof skriver:

    Det finns alternativ till den svenska utbildningen, tex har jag läst psykologprogrammet i Warszawa, Polen och utvildningen är legitim enligt socialstyrelsen och värderas precis som den svenska.

  3. Förvirrad. skriver:

    Hej.

    ibörjan hade jag psykoterapeut möten för mitt mående, men nu ska jag på psykologbedömning. Det jag undrar är: vad gör en psykoterapeut? Vad gör en psykolog? Vad skiljer sig arbetsmässigt? Och vad innebär psykologbedömning?

    Tacksam för svar

    • Hej förvirrad, när det gäller just psykologisk behandling av psykisk ohälsa skiljer sig inte titlarna särskilt mycket. I övrigt kan du läsa i texten här ovan om skillnader mellan titlarna. En stor skillnad är att psykologen kan mera om neuropsykologi och problem som är relaterade till ADHD, Aspergers syndrom, autism och andra tillstånd som har att göra med nedsatt kognitiv funktion.
      Psykologbedömning är ett brett begrepp. Beroende på vad problemet är, träffas man en till fyra gånger. Psykologen ställer många frågor. Klienten får fylla i formulär och ibland göra psykologiska test. Psykologen använder informationen till att, tillsammans med klienten, formulera en bild av klientens problem och en plan för att komma tillrätta med dem.

  4. Lise skriver:

    Hejt!
    Hittade denna tråd och detta svar efter över ett år! :) Med bred menar jag just socialpsykologi och andra teorier om människan och samhället. Inte enbart ämnet psykologi. Tycker många psykologer har dålig kunskap om samhällsförhållandens påverkan på människor, utsatta barn etc. Med vänlig hälsning, Lise

  5. Lise skriver:

    Hej!
    Hittade denna tråd och detta svar efter över ett år! :) Med bred menar jag just socialpsykologi och andra teorier om människan och samhället. Inte enbart ämnet psykologi. Tycker många psykologer har dålig kunskap om samhällsförhållandens påverkan på människor, utsatta barn etc. Med vänlig hälsning, Lise

  6. Frida skriver:

    Hej. Jag undrar, kan en dietist eller arbetsterapeut bli psykoterapeut?

  7. Hanna Johannson skriver:

    Har jag förstått rätt om jag tror att man måste ha gått 5 års utbildning på psykologprogrammet innan man kan gå den 3åriga utbildningen till psykioterapeut?

    • Hej Hanna, om du har gått hela psykologprogrammet + gjort praktiktjänstgöring som psykolog + fått viss arbetslivserfarenhet (längd varierar) kan du söka till ett 3-årigt psykoterapeutprogram. Det är inget måste. Du kan läsa andra vårdutbildningar, men behöver då se till att komplettera med en grundläggande psykoterapeututbildning innan du kan söka till ett 3-årigt psykoterapeutprogram. Alternativt läser du läkarprogrammet + AT-tjänst + vidareutbildar dig till psykiater, sedan kan du söka psykoterapeutprogram. Men om tiden är ditt största bekymmer är det inte ett bra alternativ.
      Jag hoppas att du blev klokare!

  8. Andreas Sticht skriver:

    Hej, senast när jag besökte min psykolog i stockholm
    så rekommenderade han att jag skulle hellre besöka en psykoterapeut,
    jag förstod dock inte riktigt varför. Min fråga är nu: vad är skillnaden
    mellan en psykoterapeut och en psykolog?

  9. Hej Filip, tack för en bra artikel! Som du skrev i ditt sista
    svar så måste man ibland gå den dubbla vägen,
    att få medicin av en psykiatriker och behandling
    av en psykolog. Sedan hörde jag någon
    säger i samband med detta ämne att ”ju fler
    kockar desto sämre soppan”, vill säga, att, ifall
    kommunikationen inte fungerar så bra mellan dessa
    två, att det kanske kan leda till problem. Det kan ju
    finnas önskemål att förena dessa två yrken för att förebygga
    problem på så sätt, eller?

    Tack, ha en bra dag!
    Alexander Larsson, socialpsykolog i stockholm

  10. Malin skriver:

    Tack så mycket! En sista fråga, kan en praktikplats räknas som att ha ”arbetat” med psykoterapeutiskt inriktade uppgifter? Kan jag som gått omvårdnadsprogrammet, ev göra det och sedan söka till programmet. Jag är ju undersköterska i grund och botten, vilket borde klassas som ett människovårdande yrke?

    Mvh
    Malin

  11. Malin skriver:

    Kanske formulerade mig lite konstigt. Av att bara läsa socionomprogrammet förstår jag att man inte kan bli psykoterapeut, men sedan är det väl inte alla som kan bli antagna till att få läsa till psykoterapeut? Man måste ha någon grund, antingen psykolog eller socionom, vad mer? För vem som helst, någon som bara har läst t.ex omvårdnadsprogrammet på gymnasiet kan väl inte komma in ”bara sådär” på psykoterapeututbildning och bli legitimerad psykoterapeut?

    Mvh
    Malin

    • Hej, du har missat ett par steg i gången till psykoterapeut. Men det är inte ovanligt, gången är en soppa. Socialstyrelsen säger att gången ”vanligtvis” är
      1. ”ett människovårdande grundyrke”,
      2. ”grundläggande psykoterapiutbildning”,
      3. ”minst 2 års erfarenhet av psykoterapeutiska arbetsuppgifter under handledning”,
      4. ”påbyggnadsutbildning som ger psykoterapeutexamen.”
      Jag tog med ”vanligtvis” eftersom ”Kraven ifråga om grundyrke kan variera något vid de olika utbildningsinstitutionerna. För närmare information bör man kontakta den institution som man planerar söka till.” (Källa)

      Kom ihåg att utbildningarna i nr 2 ovan är oreglerade: de gör som de vill och kan vara hur bra eller dåliga som helst. Vilket påverkar dina chanser till att komma in i nr 4. Kan bara önska lycka till.

  12. Malin skriver:

    Hej läste tidigare en fråga om man kan bli psykoterapeut på att först gå socionomprogrammet. Det var både ja och nej på samma gång. Jag har sökt socionomprogrammet och tänkte genom den vägen sedan läsa vidare till psykoterapeut. Vilka kan egentligen bli psykoterapeuter? Vem kan egentligen bli antagen till psykoterapeutitbildning? Jag har inte betyg nog att läsa till psykolog först, därför tänkte jag gå en annan väg, nämligen socionom.

    Tack

    • Hej Malin, saken är den att socionomprogrammet i strikt mening inte är förberedande för psykoterapeututbildningen av det enkla skälet att man inte läser någon psykoterapi under utbildningen. Men som socionom är du välkommen att läsa grundläggande psykoterapiutbildningar, som är ett krav för att få gå en legitimationsgrundande psykoterapeututbildning. Det är först efter att ha gått den senare som du kan kalla dig för psykoterapeut. (Du läste rätt: ingen får alltså kalla sig psykoterapeut utan att ha en psykoterapeut-legitimation utfärdad av Socialstyrelsen!)

  13. Cissi skriver:

    Hej! Jätte bra spalt! Jag undrar vad man kan bli (vad man kan jobba med) om man utbildar sig till socionom/beteendevetare? Och finns det någon intensiv utbildning nånstans där ute?? Jag vill så gärna jobba med barn och ungdomar som har t.ex tvångstankar, adhd och liknande. Finns det något snabbare sätt än 3,5 år? Helst kostnadsfritt
    Mvh Cissi

    • Hej Cissi, du borde kontakta en socionom och en beteendevetare för att få veta närmare vad man kan bli om man går sådana utbildningar. Att jobba med de personer du nämner kan man göra på många sätt, t.ex som personal på boende, men om du tänker dig att ansvara för behandling av de tillstånden är en längre utbildning nödvändig enligt mig. Hoppas att detta svar var till någon nytta.

  14. Lise skriver:

    Hej! Intressant genomgång men jag håller inte med om att psykologen har den bredaste kunskapen om hur människan fungerar. Jag tycker de flesta psykologer har ett mycket snävt sätt att se på människan som enbart en psykisk varelse och väldigt lite kunskap om hur samhällsfaktorer och kultur påverkar människan. Det är min erfarenhet, jag är själv socionom och när jag läste på 80-talet i Sthlm läste vi en hel del psykologi och psykopatologi också. Det är en otroligt bred utbildning . Sen har jag läst steg 1 och steg 2 och särskilt på steg 2 så läste vi väldigt mycket ren psykologi och psykopatologi inkl kunskap om hur man ställer diagnoser mha olika instrument, något som en psykoterapeut måste göra före man sätter igång en behandling. Socionomprogrammet är 210 hp, sen är steg 1 60 hp och steg 2 90 hp, det tar alltså sammanlagt 7,5 år att bli leg psykoterapeut med socionom som grundexamen.

    • Hej Lise, tack för din sakliga ton. Det är intressant att du under din utbildning läste en hel del psykologi och psykopatologi. Då har det alltså minskat betydligt, med tanke på hur bekymmersamt lite psykologi som idag finns i kursplanerna för dagens socionomstudenter. Det är lite oklart för mig, men eventuellt skedde det då någonting vid revisionen av er utbildning för något decennium sedan. Sedan vet jag inte om jag tolkar dig rätt i det du säger, men jag får det till att du menar att 3,5 år av mestadels socialpolitik, juridik, sociologi och samhällsvetenskap ger bred kunskap om hur människan fungerar medan psykologprogrammet å andra sidan inte gör det. Inget illa ment, men det ter sig något bakvänt.
      PS. 210 + 60 + 90hp = 360hp = 6 års heltidsstudier. Psykoterapeututbildningarna går ofta på halvfart.

  15. Ida skriver:

    Hej!
    Ger Socionomprogrammet behörighet för att läsa till psykoterapeut?

    • Hej Ida, för att läsa till psykoterapeut behöver man en grundutbildning i psykoterapi. Det får du inte i socionomprogrammet. I socionomutbildningen vid Uppsala universitet får du 15 hp psykologi. Däremot kan du förstås efter en socionomexamen läsa en grundutbildning i psykoterapi och sedan söka ett psykoterapeutprogram. Hoppas du blev klokare!

  16. elin skriver:

    Hej, kan man ta en kandidat examen i psykologi och sedan lägga till en master om man vill bli psykolog? om inte, vad är då kandidat examen till för och vad är det tänkt att man ska göra efteråt?

    • Hej, ett sent svar kommer här. Fråga 1: Nej. Man behöver skilja på ”psykologprogrammet”, som är en yrkesutbildning, och kurser som ger en akademisk examen (kandidat eller master). Som att i stället för att gå läkarprogrammet så läser du 6 år fristående kurser i medicin, fysiologi och medicin. Fråga 2: Tja, du kan forska, undervisa, göra karriär inom akademin. Du kan läsa andra kurser och bli beteendevetare eller liknande.

  17. Elina skriver:

    Om jag vill jobba med att hjälpa poliser där det får prata ut om det har sett otäcka saker, fått använda sitt vapen mm, vad ska jag bli då, psykolog, psykiater eller något annat? tack

  18. [...] i vården: om man inte vill sätta sig på psykakuten kan man aldrig komma i direktkontakt med en psykiater, man måste alltid gå till allmänläkare, trots att problemet är psykiatriskt. I bästa fall [...]

  19. Homero skriver:

    Hej! Kan jag utbilda mig till mentalvårdare och sedan vidareutbilda mig till psykoterapeut?

    • Hej, jag är osäker på om mentalvårdare godtas. Dessutom finns andra antagningskrav, bland annat grundläggande psykoterapiutbildning och psykoterapeutiskt arbete under en viss tid. Jag rekommenderar att du tar kontakt med ett lärosäte, du hittar dem på antagning.se

  20. Kany skriver:

    Hej !
    Jag läser psykologi vid Linneuniversitet och har tänkt ta en kandidat examen först och sedan ta masterexamen. Frågan är om jag då kommer att vara behörig till att läsa psykoterapeut utbildningen.
    Tacksam för svar !

    • Hej Kany, det är oklart för mig om du läser fristående kurser eller psykologprogrammet. Utbildningen till psykoterapeut är tänkt att vara en fortsättning på grundläggande psykoterapiutbildning. Psykologprogrammet är en yrkesutbildning och innehåller grundläggande psykoterapiutbildning, vilket gör psykologer behöriga till psykoterapeut-utbildningar, men vissa andra krav kan behöva uppfyllas, som t.ex. krav på arbetslivserfarenhet. Att läsa fristående kurser i psykologi vid universitet ger inte behörighet till psykoterapeut-utbildningar.

  21. Louise skriver:

    Camilla! Jag hade samma ”problem” som dig – bra betyg men inte tillräckliga. Jag har läst upp mina betyg (13 st kurser för att vara exakt), och har nu börjat på psykologprogrammet i Lund! Högskoleprovet är definitivt ett alternativ, men det passade helt enkelt inte mig. Jag gjorde så kallade prövningar, och de har man rätt att göra fram till år 2016 om jag har förstått det rätt. Man har en lärarkontakt som hänvisar till kurslitteratur och ger ut uppgifter, och sedan tentar man av kursen vid ett tillfälle. Sök på ”prövning” och din kommun så borde du få upp träffar på hur du ska gå till väga just där du bor. Det är påfrestande att lästa upp sina betyg, men det är SÅ värt det när man väl kommer in på det programmet man drömmer om :)

  22. Camilla skriver:

    Hej!

    Jag brinner för detta ämne, men kom på det efter gymnasiet och har inte dåliga betyg men inte heller tillräckliga. Vad finns det för möjligheter för mig att kunna läsa till Psykolog? Jag vet att högskoleprovet är en ingång, men det krävs runt 1.8-2.0 vilket kan ta några gånger innan jag kommer upp till det. Finns basår som alternativ?

    Tack på förhand!

    • Hej Camilla, antagningskraven kan förändras med tiden och för att få uppdaterad och korrekt information rekommenderar jag att du vänder dig till de lärosäten som ger utbildningarna: Stockholms universitet, Karolinska institutet, Göteborgs universitet, Uppsala universitet, Umeå universitet, Lunds universitet, Örebro universitet, Linnéuniversitetet. Jag tror att jag fick med alla. Lycka till!

  23. Michael Andresen skriver:

    Hej Padoof!
    Psykologutbildningen är 5 år universitetsutbildning plus 1 år sk PTP-tjänst.
    Psykiatriker går i de flesta länder 6 år på universitetet (Sverige 5,5 år), i många länder 1-2 år AT plus sedan 5-6 (beroende på nationella regler) ST.
    Så du observerar helt korrekt att vägen till en psykiater är längre än den till en psykolog.
    När det gäller psykoterapi har båda ungefär samma kompetens när de är klara med sin resp utbildning, båda har då en sk grundläggande psykoterapiutbildning, som man kan bygga vidare på.
    I de flesta länder är ffa läkare psykoterapeuter, ofta för att det tidigare inte var tillåten för psykologer att arbeta självständigt (Tyskland t.ex.); detta har ändrats stegvis. I Sverige finns det fler psykologer som är psykoterapeuter, vilket sannolikt har med kulturskillnader (och läkarnas arbetssituation) att göra.
    I många länder såg man fenomenet att psykologer ffa inriktade sig på beteendeterapi, medan läkare oftare valde en psykodynamisk inriktning.
    Förmodligen har detta med deras resp socialisering att göra, där ju läkare under sin utbildning snabbt blir konfronterade med komplexa sammanhang som inte alltid går att beskriva med exakta naturvetenskapliga begrepp, medan psykologer ju har styrkan att verkligen ta ett vetenskapligt grepp om det psykologiska området (med hjälp av t. ex. statiska metoder). Beteendeterapi är en metod som ligger närmare ett vetenskapligt och reduktionist synsätt, medan psykoanalysen ligger i andra änden spektret, där man ibland blir alltför diffust och vidd. Det är alltså två synsätt, som båda är bra och som, tror jag kan komplettera varandra, om de används på ett rimligt sätt och med ödmjukhet för att sanningen är större än den egna modellen. Det finns dock flera inriktningar än bara de två; kognitiv terapi t.ex. ligger nog mellan de två poler.
    Utanför Sverige (och i viss mån inom Sverige, men med en viss förskjutning tidsmässigt) har man slutat att tillmäta de olika skolor en större betydelse (med undantag för vissa, väldefinierade störningar som fobier) utan man utgår numera att det är det ”gemensama faktorer” som bestämmer, hur framgångsrik en terapi är.
    I samma takt har terapeuter blivit mera beredda att lära sig från dem resp andra skolor.

    Kort sammanfattat: de två yrken har olika roller; psykologen är en specialist inom ett visst område (kan t. ex. psykologiska tester mycket bättre än en psykiater) och företräder ofta det humaniora perspektivet, medan psykiatern har rollen att väga de olika perspektiv mot varandra och tillsammans med de andra teammedlemmar förena dem till engemensam bild.
    Det finns ju fler kategorier, som är lika viktiga som de två nämnda i ett sådant team: kuratorer, sjuksköterskor, arbetsterapeuter för att bara nämna några.
    HTH

    //M

  24. Josefin skriver:

    Hej! Bra med en översikt i detta ibland snåriga område!

    Jag saknar en beskrivning av specialistsjuksköterska inom psykiatrisk vård (sk. psykiatrisjuksköterska), en profession som många möter på så väl mottagningar som sjukvårdavdelningar och inom exempelvis kommunens hälso- och sjukvård. Specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk vård arbetar med psykiatrisk omvårdnad, exempelvis genom att stärka en individs resurser, utforma rimliga livsmål och att hantera sjukdom och dess konsekvenser. Många specialistsjuksköterskor har även läst grundläggande psykoterapiutbildning, även om alla inte sedan går vidare till att bli legitimerade psykoterapeuter. I den legitimerade sjuksköterskans grundutbildning, vilken avslutas med kandidatexemen i omvårdnad, ingår oftast endast 7,5-15 hp psykiatrisk omvårdnad, varför den icke specialiserade sjuksköterskan har betydligt lägre kompetens inom det psykiatriska fältet jämfört med den specialiserade. I specialistutbildningen inom psykiatrisk vård, vilken omfattar 60 hp (två terminers högskolestudier) och leder till magisterexamen i psykiatrisk omvårdnad, läser studenten utöver omvårdnadsämet även psykiatari samt exempelvis samtalsmetodik, forskningsmetodik och ledarskap.

    Det rådet idag nationell brist på specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk vård, varför även sjuksköterskor utan specialistutbildning anställs inom den specialiserade vården. Termen ”psykiatrisjuksköterska” är därför inte optimal, då man med denna benämning ibland avser samtliga sjuksköterskor verksamma inom psykiatrisk vård, oavsett specialisering. Det bör även uppmärksammas att inom termen psykiatrisjuksköterska inkluderas personer med äldre utbildning, exmepelvis förkortad sjuksköterskeutbildning som endast gavs under en begränsad tidsperiod. Sedan mitten av 90-talet har utbildningen för sjuksköterskor harmoniserats och följer det ordinarie akademiska utbildningssystemet inom universitet och högskolor.

  25. lilly skriver:

    Hej!jag läser psykologi kandidat i Luleå,och jag tänkte fråga vilken väg ska man ta sen om man vill jobba som psykolog?Har du nån typs
    Mvh
    LILY

  26. Salvan skriver:

    Hej!

    Det märks att ni är psykologer. Beskrivningen av psykiatern känns vinklad, men det skulle jag (trots att jag inte är psykolog) beteckna som ”normalstört”. Ni verkar inte fientligt inställda och jag bidrar gärna lite…

    Jag är verksam som överläkare i psykiatri och jag hoppas att ni godtar att jag skriver om texten om psykiatern med min vinklade syn och utifrån texten om psykologen som mall:

    Psykiater blir man efter 5,5-6 års läkarutbildning, 1,5-2 års AT-tjänstgöring och 5 års specialisttjänstgöring i psykiatri. En psykiater har i sin utbildning läst i detalj om hur alla kroppens organ och system fungerar och vilka sjukdomar som kan drabba kroppen i olika åldrar, hur sjukdom kan förebyggas, diagnostiseras och botas. I och med detta har psykiatern även utbildning i att identifiera tex neurologiska och internmedicinska sjukdomar som kan ge psykiatriska symtom. Eftersom psykiatrerna är läkare har de förskrivningsrätt och kan som del i sin behandling förskriva läkemedel. Psykiatrer i allmän tjänst har även rätt att bedriva tvångsvård i enlighet med LPT (Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård). Inom sjukvården är det psykiatrerna som har det övergripande ansvaret för patienterna och som leder arbetet med att utreda, diagnostisera och behandla patienterna. Till sin hjälp har de sjuksköterskor, psykologer, arbetsterapeuter, kuratorer, sjukgymnaster och mentalskötare som alla bidrar med sina specifika kunskaper.

    Jag hoppas att det nyanserade bilden lite och kanske hjälpte någon som funderar mellan psykologutbildningen och läkarutbildningen.

  27. Gabriella skriver:

    Hej! Jag planerar att läsa beteendevetare med inr psykologi och efteråt läsa till psykoterapeut, detta för att mina gymnasiebetyg inte räcker till för att komma in på psykolog. Jag tycker det suger att ens framtid ska avgöras efter ens prestationer i gymnasiet när man är ung och omogen och inte fattar hur avgörande det är.
    Men till min fråga, det står att man ska gå psykoterapeututbildningen i 3 år Efter att man läst grundkursen, hur lång är den isf? Sammanlagt blir det väldigt många års plugg då.

    • Hej Gabriella, grundutbildningen är oreglerad, så längden varierar beroende på utbildningsanordnare. Men 45-60 hp är väl ett riktmärke. Psykoterapeututbildningen är 3 år, men på deltid. Man förväntas ha möjlighet att ta klienter på sin arbetsplats under utbildningen.

  28. Jacky skriver:

    Är det inte så att psykoterapeuter har en större kompetens inom en viss terapiinriktning? KBT, PDT tex? Det vill då säga att en psykoterapeut främst arbetar utifrån sin inriktning och bedriver samtalsterapi?
    En psykolog har ju också kunskap inom de olika terapiinriktningarna (beroende på vart man läser), men endast på en grundläggande nivå. Dessutom, mig veterligen, så är det egentligen inte en psykologs faktiska uppgifter att bedriva terapi i första hand. Visst kan man det, men det är inte många länder som erbjuder psykoterapi i psykologutbilningen så som man gör i Sverige (och det kanske är på väg bort nu dessutom). En psykologs uppgifter varierar stort förvisso, men det är väldigt mycket utredningar (testningar), bedömningar, viss typ av diagnostisering som utförs. Speciellt inom landsting och kommun (skolväsendet).
    Rätta mig gärna om jag har fel…

    Mvh,

    Jacky

  29. Padoof skriver:

    Hej!

    Intressant förklaring av krångliga begrepp. Dock förstår jag inte riktigt hur en psykolog har den bredaste kunskapen om hur människor fungerar psykiskt. Mig veterligt har psykologer enbart kunskap om den humanvetenskapliga teoribilden av mental funktion. Dvs ingen biologisk kunskap. Dessutom ingår väl det obetydlig utbildning i psykopatologi i utbildningen. Det stora fokuset är väl på psykometri och statistiska metoder? Sedan om man räknar antalet möten med olika individer som någon form av kompetens, så träffar väl inte en psykolog speciellt många under sin yrkesverksamma tid?
    Om nu det är så att man blir psykolog efter 4 års Högskolestudier, och ca 1 års praktik – och psykiater har gått 5 år utbildning inbegripet praktik, därefter gjort 2 års at, och på detta ytterliggare 6 år vidareutbildning (som jag antar innebär arbete, utifrån vad du skriver) – så är det ju befängt att påstå att en utbildning är så bra att den ersätter 7 års arbetslivsfarenhet färgat av ett intresse att arbeta med människors psyke. Eller, iofs, läkare som blir psykiater kanske är generellt dummare än andra? Till saken hör att majoriteten av psykoanalytikerna i Sverige är psykiater; vad beror det på?

    • Hej Padoof, tack för din kommentar, den är uppskattad. Först korta rättelser av det i din beskrivning som inte stämmer: Psykologprogrammet inbegriper 5 år + 1 års praktik. Det stora fokuset under dessa 6 år är inte på psykometri och statistiska metoder – men viss tyngd har området: vid studiet av komplexa organismer behöver man vara på det klara med vad och hur man mäter aspekter av organismen ifråga. Elementa i biologisk kunskap ingår, främst neurobiologi – jag är dock osäker på omfattningen numera. Utbildningen i psykopatologi är inte obetydlig utan ägnas stort utrymme de sista 2 åren. Apropå möten med individer som kompetens finns detta bl.a. under ett halvår praktik samt vid psykoterapikursen (sista 3 terminerna).
      Jag är osäker på hur du summerar psykiatrikerns arbetslivserfarenhet. Det du säger om psykiatrikers dumhet var lågt. Många års erfarenhet inom psykiatrin är, som du menar, en rik källa av kunskap. Minns dock att detta rör psykisk patologi, blott en aspekt av människans värld. Jag vill påpeka att de flesta människor är rätt så friska och klarar motgångar ganska bra, men att de friska också har ganska knäppa grejer för sig. Hela spektrat av människors beteende, från det mest sjuka till mest friska, är inbegripet i psykologprogrammet. Varje del får mindre utrymme än om man läser fem år om bara en del; givetvis blir det som du säger mindre patologi om man också läser om andra aspekter. Så jag vill nog fortsatt hävda att denna överblick ger bredd.
      Varför majoriteten av psykoanalytikerna är psykiatriker har förmodligen kulturella och sociala förklaringar som du kanske kan få svar på av en analytiker?

  30. johan skriver:

    ett område som man nu börjar titta på inom psykologin är evolutionär psykologi… och är det nått som är intressant så är det evolution och psykologi… att man börjar kolla på den evolutionära psykologin är desto roligare… :)

  31. Amani skriver:

    Hej!

    Jag har hört att man ska ha arbetat i ett år för att kunna bli antagen till psykologiprogrammet alltså arbetserfarenhet är ett av de kraven som man måste fylla, stämmer det?

  32. Jenny skriver:

    Hej!
    Jag studerar till sjuksköterska och tänkte inrikta mig på att bli psykiatrisk sjuksköterska för att sedan vidareutbilda mig till psykoterapeut. Nu undrar jag när du skriver om att man måste få en grundläggande utbildning inom psykoterapi, vad är alltså det? Var finns det möjlighet att få en sådan och hur lång tid tar den grundläggande utbildningen? Sedan måste man också ha erfarenheter av psykoterapeutiskt arbete, räknas det alltså om man jobbar som psykiatrisk sjuksköterska? Och hur lång erfarenhet behövs?
    Tack för svar!

    • Hej Jenny, den grundläggande utbildningen är inte reglerad. Det finns många olika utbildare och utbildningarna ser väldigt olika ut. Därför är det svårt att svara på var den finns eller hur lång tid den tar. Efter den grundläggande utbildningen ska man arbeta med psykoterapi (läs: psykoterapeutiska arbetsuppgifter) under handledning. Det innebär vanligtvis att bedriva psykoterapi. Detta ska man göra i minst två år innan påbyggnadsutbildningen. Du kan läsa om utbildningsgången för psykoterapeuter på Socialstyrelsen.se. Googla på ”grundläggande psykoterapi” så ser du vilken djungel av utbildningar det finns och så förstår du nog varför det är svårt att ge ett direkt svar på vissa av dina frågor. Hoppas du inte avskräcks, och tänk på att endast vissa inriktningar på påbyggnadsutbildningen är legitimationsgrundande. Lycka till.

  33. Sanna skriver:

    Hej!

    Jag har ett dilemma mellan att läsa till Psykoterapuet eller psykolog och ville få hjälp med att se vad den exakta skillnaden mellan dem två är. Jag antog att man som psykolog kunde/kan ha terapi sessioner med sina patienter. Är det så? Om det är vad är då skillnaden mellan psykolog och psykoterapeut och varför skulle då en psykolog vidare utbilda sig till psykoterapeut? Om det inte är så vad är det en psykolog gör om dom inte har terapi sessioner med sina patienter, vad är då deras arbets uppgifter?

    • Hej Sanna. Som psykolog kan man bedriva terapi, ja. Psykologer kan efter sin breda utbildning göra mycket olika saker som har med människans psyke att göra, bland annat terapi.
      För att läsa till psykoterapeut behövs en grundutbildning på högskolenivå först. Inte alla psykologer läser psykoterapeututbildningen, den är inte nödvändig för psykologer som ju har 5 års utbildning i psykologi. Jag förstår att det verkar förvirrande. Du kanske också kan hitta svar på dina frågor i tidigare kommentarer här. Jag vet inte mera om din situation än du beskriver, men jag rekommenderar dig att titta närmare på psykologutbildningen. Lycka till.

  34. Fortfarande osäker... skriver:

    Hej! Fortfarande osäker på skillnaden mellan psykolog och psykoterapeut. Har läst på flera ställen och skillnaden i UTBILDNING och hur man kommer till de olika befattningarna men förstår fortfarande inte vad som skiljer?! Vilket blir skillnaden i arbetsuppgifter? Är det så att psykologer inte kan bedriva psykoterapi, behandla patienter? Utan för det ska man vara psylokog och psykoterapeut, eller? Är skillnaden mest att psykoterapeuter får handleda psykologer efter en handledar utbildning?? Eller om ställer rakt frågan: vad blir nyttan med att gå de extra tre åren, förutom att det självklart alltid är bra att utbilda sig med inom det område man håller på med? Nej, djungeln är kvar för mig :(

    • Hej, djungeln är svårgenomtränglig. Psykologer får givetvis bedriva psykologisk behandling. För psykologer innebär tre extra år en kompetenshöjning men lägger inte till någon extra färdighet som inte fanns där innan. Däremot är det nog extra värdefullt för andra yrkesgrupper att ha mera utbildning i psykologi/psykoterapi än en grundläggande psykoterapiutbildning. För andra yrkesgrupper, som då har en grundläggande psykoterapiutbildning som (oftast) enda utbildning inom psykologi-fältet, är legitimering som psykoterapeut mera värdefull.

  35. Wort Pongo skriver:

    Det kanske bör påpekas att merparten av psykologin som ”vetenskap” helt saknar evidensbas. Därmed är ”fem års” utbildning inte särskilt mastigt eftersom undervisningen bedrivs på gymnasieliknande nivå, utan krav på särskilda behörigheter.
    Naturvetenskaplig universitetsutbildning är däremot mycket krävande.
    Den stilistiska nivån på texterna speglar det som nämns ovan.

    • Hej ”Wort Pongo”. Är det sant att en enskild utövares förmåga att uttrycka sig i skrift speglar ett ämnesområdes vederhäftighet? Och att en psykologs förmåga att uttrycka sig säger någonting om att naturvetenskapliga utbildningar är krävande? Det är verkligen en nyhet för mig, en magisk vidareutveckling av grafologi. Huruvida naturvetenskapliga utbildningar examinerar endast mästare i prosa kan vi väl lämna öppet.

  36. Nishtiman skriver:

    Hej!
    Jag har två frågor som jag undrar över:
    1. Kan psykoteraputer arbeta med barn och ungdomar? om ja, hur ser deras arbete ut? och hur tror du att arbetsmarknaden för denna tjänst ser ut i framtiden?
    2.Kan man söka direkt till psykoterapuetprogrammet efter att man tagit socionomexamen eller måste man jobba ett tag först? om man måste jobba, vilket jobb ska jobba med?

    Mvh
    Nishtiman

    • Hej Nishtiman, (1) psykoterapeuter kan arbeta med barn och ungdomar. Det är svårt att säga hur deras arbete ser ut eftersom det kommer an på vilken typ av psykoterapi man använder. I stort sett liknar kognitiv beteendeterapi med barn och vuxna varandra men man tar mera hänsyn till utvecklingsnivå hos barnet och inblandningen av barnets föräldrar och/eller familj. Å andra sidan är Ericametoden utvecklad specifikt för barn. Men jag är osäker på vilken aspekt av psykoterapi-arbetet med barn och ungdomar du undrar över.
      Arbetsmarknaden för personer som arbetar med psykisk hälsa och ohälsa ser ganska god ut, just nu finns en balans i utbildningsplatser och arbetskraftsbehov för psykologer. Jag vet dock inte hur det ser ut särskilt för psykoterapeuter.
      (2) Efter socionomexamen behöver du gå en grundläggande psykoterapeututbildning för att kunna söka till psykoterapeutprogrammet. Kursplanerna för socionomprogrammen innehåller vad jag förstår väldigt lite psykologi, så du bör fortbilda dig samt få en del arbetslivserfarenhet genom att arbeta med personer som lider av psykisk ohälsa, exempelvis inom psykiatrin.
      Jag hoppas detta var till hjälp.

  37. Gunnar skriver:

    Detta har kanske inte riktigt med ämnet att göra, men jag vill ändå ta upp det.
    Några jag känner säger sykolog, sykiater, sykoterapeut, dvs de utelämnar p:et i början. Är det okej?

    • Hej Gunnar, vi kan sammanfatta läget med att Språkrådet endast anger ps-uttal på dylika ord, medan SAOB med flera ordböcker anger både ps och s-uttal som möjliga. Vissa människor tycker att det är finemang med s och låter obildat med ps, andra tycker tvärtom. Det är i dagsläget oklart om dialekt, yrke, socialgrupp eller annat påverkar vilket uttal man använder eller föredrar. Jag använder ps med ett dämpat p. (Du kan lyssna på ett exempel på Nationalencyklopedins webbsida.) Men jag tycker att det är okej att andra säger annorlunda.

  38. Oskar skriver:

    Hej! Intressant med mer information kring detta. Jag står själv inför ett svårt beslut om jag ska välja att läsa psykologprogrammet eller läkarprogrammet för att sedan troligtvis bli psykiatriker. Vad är de stor fördelarna med att läsa psykologprogrammet och om man istället läser till läkare, kan man läsa psykoterapeut steg-2 utbildningen samtidigt som man gör sin ST-utbildning? Har man någon möjlighet att utföra psykoterapeutiska samtal som psykiatriker med psykoterapiutbildning? Jag är främst intresserad av att jobba inom hälsa och vård och är ganska pragmatiskt lagd varför även läkaryrket lockar mig. Dock tror jag att jag vill arbeta med den psykiska hälsan och öka förståelsen för hur människan fungerar. Har du några mer reflektioner kring detta?

    Vilsen

    • Hej Oskar, här är min uppfattning i det du tar upp (n.b. att jag är psykolog, inte läkare): Det är högt nog att sikta på en grundläggande psykoterapiutbildning under specialisttjänstgöringen. Läkarprogrammet handlar om hur kroppen fungerar så du börjar din ST med liten kunskap om människans psyke. Specialiseringen handlar därefter om psykisk ohälsa – störningar och sjukdomar – snarare än om psykisk hälsa. Psykiatrikern arbetar enligt min erfarenhet väldigt sällan med psykoterapi, men det behov som finns idag och kommer finnas när du går ut ger nog stor frihet att ordna det som du vill. Men läkarbanan är en lång och krokig väg att gå för att hamna där du vill, efter vad du skrivit i näst sista meningen. Psykologprogrammet är 5 år av endast detta men din pragmatiska ådra riskerar bli något anemisk på denna väg. Du har ett svårt val, men du skulle inte bli den förste att byta från läkar- till psykologprogrammet efter några terminer givet att du prövar det förstnämnda och finner att det inte passar. Jag kan bara önska lycka till.

  39. Sarah skriver:

    Hej! Jag går 2a året i gymnasiet på naturvetenskap-programmet. Jag är intresserad av att jobba med psykologi, helst psykiatriker. Vad jag förstått måste man ha gått en läkarutbilding innan man inriktar sin utbildning på psykiatri. Jag har bra betyg hittills, en typ av jämvikt mellan mvg och vg. Jag studerar just nu en kurs som heter psykologi A och börjar nästa år på psykologi b. Jag tror inte jag kan komma in eller ens klara av en sån svår linje som läkarlinjen. Det är ju psyket jag är intresserad av och den mediciska delen som har med psyket att göra. Ex seretonihalter och så. Måste jag verkligen bli utbildad läkare för det? Annars får jag helt enkelt nöja mig med att bli psykolog.

    • Hej Sarah,

      ursäkta dröjsmålet. Du har förstått rätt: En psykiater är en läkare som har specialiserat sig på psykiska sjukdomar. Alltså behöver du gå läkarprogrammet först, vilket innebär många år av studier. Och visst är det svårt att bli antagen till läkarprogrammet, det räcker endast med väldigt höga betyg. Sedan behöver du specialisera dig i psykiatri. Då har du goda kunskaper om kroppens kemi – bl.a. om signalsubstanser som serotonin – och om psykiska sjukdomar som t.ex. schizofreni.

      I psykologprogrammet ingår studier av hjärnans anatomi och kemi. Du kan få tillräcklig kunskap för att efter psykologprogrammet fördjupa dig i det genom att forska på t.ex. serotonin och psyket. Jag föreslår att du tittar på information om Karolinska Institutets psykologprogram här. Kom ihåg att det är svårt att komma in på psykologprogrammet också.

      Läkar- och psykologprogrammet är yrkesförberedande utbildningar som ger den bästa grunden för att efteråt syssla med en mängd olika saker. Men du måste inte läsa ett program om du inte vill arbeta i yrket utan vill studera neurotransmittorer och psyket genom att forska. Då behöver du bara läsa fristående kurser på universitetet och sedan gå vidare till forskarutbildning.

  40. Hanna skriver:

    En person som sitter en och en med en patient (typ som en kurator…) är det en psykolog eller en psykoterapeut?

    • Hej Hanna,
      en person som sitter en och en med en patient kan vara både psykolog och psykoterapeut. Det är knepigt att veta eftersom skillnaden mellan dessa yrkesgrupper handlar om bredden av kunskap inom psykologi snarare än själva arbetsmetoden. Personen ifråga borde berätta vilken utbildning han eller hon har. Annars får man fråga. Glöm inte att en psykoterapeut ska uppge sin grundutbildning (t.ex. socionom, läkare, präst, sjuksköterska, psykolog) tillsammans med psykoterapeut-titeln.

  41. Åsa skriver:

    Hej! Jag undrar hur jag ska gå till väga för att bli psykoterapeut. Jag har bara gått socialgymnasielinje och arbetar idag som massageterapeut.

  42. Håkan Lindblom skriver:

    I ämnet hjälp för psykopatiska kvinnor hittar jag dessvärre bara hjälp för psykopatiska män. Finns det inga kvinnor som betraktas som psykopater eller gömmer dom sig bakom sina skamsna män.
    Varför hittar jag ej heller litteratur i ämnet endast om kvinnors psykopati?

    • Hej Håkan,

      psykopati är vanligare hos män än hos kvinnor; i befolkningen är det ca 1 % (dvs. en av hundra) och det är 2 till 5 gånger vanligare hos män än hos kvinnor. Psykopatiska drag hos kvinnor och män kan skilja sig åt. Det är troligt att det är männens drag som varit grund för diagnosen, och forskningen har till relativt nyligen nästan endast berört män. Detta dels för att psykopati hos kvinnor uttrycks mindre genom fysiska övergrepp och mer genom manipulation, och således inte uppfattas som psykopatiskt i samma utsträckning.

      Det är oklart vilken typ av litteratur du söker, men för ett svenskt exempel på litteratur om fenomenet psykopati hos kvinnor kan du se Susanne Strands kapitel (sid 54-62) i Mittuniversitetets genusrapport.

  43. Jacob Palme skriver:

    Jag har hört berättas att i Norge får psykologer skriva ut läkemedel. En psykolog med psykoterapeutisk tilläggsutbildning kan då både ge psykoterapi och skriva ut läkemedel.

    • Tack för din kommentar. Det finns vissa skillnader mellan psykologyrket i Norge och Sverige. Det pågår försök med sjukskrivningsrätt för psykologer i två områden i Norge. Men såvitt vi vet får inte norska psykologer förskriva läkemedel. Om du hittar information som säger annorlunda får du gärna länka dit.

  44. Alias skriver:

    Jaha, men vad är då psykoterapi?

  45. Nina Saarinen skriver:

    Tack för en bra artikel som förklarar en del av djungeln. Söker hjälp för en vän och behöver lite fakta. Finns det ingen som arbetar både med psykofarmaka, det vill säga läkemedel samt med terapi idag?

    Känns konstigt om människor som blir sjuka fysiskt och sedan blir medicinerade med psykofarmaka för att klara av tillståndet antingen ska vända sig till en psykiater eller psykolog.

    • Tack för din kommentar Nina, du ställer en bra fråga. Det korta svaret är att det finns psykiatrer som vidareutbildat sig till psykoterapeuter och således kan både förskriva psykofarmaka och bedriva psykoterapi.

      Av olika skäl är det sällsynt att psykiatrer inom hälso- och sjukvården, främst psykiatrin, bedriver psykoterapi även om de har denna utbildning. Inom psykiatrin är det istället vanligt att man arbetar i team där olika yrkesgrupper samarbetar i behandlingen av patienter. Exempelvis kan en patient, för vilken både KBT och medicin anses behövas för bästa lindring, träffa en psykolog veckovis för psykologisk behandling och en psykiater kvartals- eller månadsvis för insättning eller uppföljning av psykofarmakologisk behandling. Så länge kommunikation och samarbete mellan psykolog och psykiater fungerar väl finns inte anledning till oro att detta skulle vara sämre än om båda uppgifterna utfördes av en och samma behandlare.

Kommentera