På Svenska Dagbladet intervjuas en psykoterapeut om relationer; en psykolog svarar på läsarfrågor; och en psykiater skriver ett debattinlägg med anledning av Thomas Quicks nya historier. Tre olika professioner kommenterar psykisk ohälsa. Men vad är skillnaden mellan en psykolog, psykiater och psykoterapeut?
Psykolog blir man efter fem års studier på psykologprogrammet och ett års praktiktjänstgöring efter examen. En psykolog har under sina studier läst om olika områden inom psykologin: om individers, gruppers och organisationers psykologi; neuropsykologi; om utvecklings-psykologi, om barn, ungdomar, vuxna och äldre, med mera. Psykologer har också en grundläggande psykoterapiutbildning i sin utbildning: under utbildningens senare del får de under handledning lära sig att behandla olika psykiska störningar och besvär. Psykologen är efter sin praktiktjänstgöring, som förkortas PTP, inget annat än just psykolog. Psykologen har kunskaper om både vardagslivets psykologi och om psykiska störningar. Psykologer arbetar inte med farmakologisk behandling, dvs. läkemedelsbehandling av psykiska störningar.
En psykiater (detsamma som psykiatriker) är en läkare med specialistutbildning i psykiatri. Psykiatri är en ”medicinsk specialitet som har psykiska störningar, deras yttringar, orsaker, behandling och förebyggande som ansvarsområde”, enligt Nationalencyklopedin. Alla blivande läkare går visserligen en 10 veckors kurs i psykiatri under grundutbildningen och tjänstgör tre månader vid psykiatrisk klinik under sin allmäntjänstgöring (AT). Men sedan kan man som läkare specialisera sig som psykiater. Specialistutbildningen innehåller, utöver psykiatri, även internmedicin, allmänmedicin och neurologi. Eftersom psykiatrer är läkare har de framför allt kunskaper i psykofarmaka, alltså läkemedel för behandling av psykiska störningar. Psykiatern har också en grundutbildning i psykoterapi, men av olika skäl är det i praktiken framför allt läkemedelsbehandling som används av psykiatrer inom hälso- och sjukvården.
Psykoterapeut är den som har läst en påbyggnadsutbildning i psykoterapi. Utbildningen till psykoterapeut innebär tre års halvtidsstudier (90 högskolepoäng), där man parallellt med studierna är yrkesverksam på halvtid. För att bli antagen behöver man ha läst den grundläggande psykoterapiutbildningen. Alltså kan psykologer och psykiatrer söka utbildningen. Även andra professioner inom vården kan bli psykoterapeuter, men det förutsätter att de efter sin examen har läst en grundläggande psykoterapiutbildning. Eftersom psyko-terapeuter kan ha olika grundprofessioner, anser Socialstyrelsen att psykoterapeuter ska uppge vilken grundutbildning de har, tillsammans med sin titel som psykoterapeut.
Alltså arbetar psykologer inom många olika områden, med både friska och sjuka individer, grupper eller organisationer. De har den bredaste kunskapen om hur människan fungerar. När det kommer till psykiska störningar arbetar de med psykologiska behandlings-metoder. Psykiatrer har kunskap om psykiska störningar och arbetar med sjuka inom hälso- och sjukvården, huvudsakligen med farmakologiska behandlingsmetoder. Psykoterapeuter har kunskap om och arbetar med psykoterapi, även om de också kan arbeta med sådant som är relaterat till deras grundutbildning.
Detta är förståeligt nog en djungel för många. Har du frågor? Kommentera artikeln!
Är det inte så att psykoterapeuter har en större kompetens inom en viss terapiinriktning? KBT, PDT tex? Det vill då säga att en psykoterapeut främst arbetar utifrån sin inriktning och bedriver samtalsterapi?
En psykolog har ju också kunskap inom de olika terapiinriktningarna (beroende på vart man läser), men endast på en grundläggande nivå. Dessutom, mig veterligen, så är det egentligen inte en psykologs faktiska uppgifter att bedriva terapi i första hand. Visst kan man det, men det är inte många länder som erbjuder psykoterapi i psykologutbilningen så som man gör i Sverige (och det kanske är på väg bort nu dessutom). En psykologs uppgifter varierar stort förvisso, men det är väldigt mycket utredningar (testningar), bedömningar, viss typ av diagnostisering som utförs. Speciellt inom landsting och kommun (skolväsendet).
Rätta mig gärna om jag har fel…
Mvh,
Jacky
Hej!
Intressant förklaring av krångliga begrepp. Dock förstår jag inte riktigt hur en psykolog har den bredaste kunskapen om hur människor fungerar psykiskt. Mig veterligt har psykologer enbart kunskap om den humanvetenskapliga teoribilden av mental funktion. Dvs ingen biologisk kunskap. Dessutom ingår väl det obetydlig utbildning i psykopatologi i utbildningen. Det stora fokuset är väl på psykometri och statistiska metoder? Sedan om man räknar antalet möten med olika individer som någon form av kompetens, så träffar väl inte en psykolog speciellt många under sin yrkesverksamma tid?
Om nu det är så att man blir psykolog efter 4 års Högskolestudier, och ca 1 års praktik – och psykiater har gått 5 år utbildning inbegripet praktik, därefter gjort 2 års at, och på detta ytterliggare 6 år vidareutbildning (som jag antar innebär arbete, utifrån vad du skriver) – så är det ju befängt att påstå att en utbildning är så bra att den ersätter 7 års arbetslivsfarenhet färgat av ett intresse att arbeta med människors psyke. Eller, iofs, läkare som blir psykiater kanske är generellt dummare än andra? Till saken hör att majoriteten av psykoanalytikerna i Sverige är psykiater; vad beror det på?
Hej Padoof, tack för din kommentar, den är uppskattad. Först korta rättelser av det i din beskrivning som inte stämmer: Psykologprogrammet inbegriper 5 år + 1 års praktik. Det stora fokuset under dessa 6 år är inte på psykometri och statistiska metoder – men viss tyngd har området: vid studiet av komplexa organismer behöver man vara på det klara med vad och hur man mäter aspekter av organismen ifråga. Elementa i biologisk kunskap ingår, främst neurobiologi – jag är dock osäker på omfattningen numera. Utbildningen i psykopatologi är inte obetydlig utan ägnas stort utrymme de sista 2 åren. Apropå möten med individer som kompetens finns detta bl.a. under ett halvår praktik samt vid psykoterapikursen (sista 3 terminerna).
Jag är osäker på hur du summerar psykiatrikerns arbetslivserfarenhet. Det du säger om psykiatrikers dumhet var lågt. Många års erfarenhet inom psykiatrin är, som du menar, en rik källa av kunskap. Minns dock att detta rör psykisk patologi, blott en aspekt av människans värld. Jag vill påpeka att de flesta människor är rätt så friska och klarar motgångar ganska bra, men att de friska också har ganska knäppa grejer för sig. Hela spektrat av människors beteende, från det mest sjuka till mest friska, är inbegripet i psykologprogrammet. Varje del får mindre utrymme än om man läser fem år om bara en del; givetvis blir det som du säger mindre patologi om man också läser om andra aspekter. Så jag vill nog fortsatt hävda att denna överblick ger bredd.
Varför majoriteten av psykoanalytikerna är psykiatriker har förmodligen kulturella och sociala förklaringar som du kanske kan få svar på av en analytiker?
ett område som man nu börjar titta på inom psykologin är evolutionär psykologi… och är det nått som är intressant så är det evolution och psykologi… att man börjar kolla på den evolutionära psykologin är desto roligare…
Hej!
Jag har hört att man ska ha arbetat i ett år för att kunna bli antagen till psykologiprogrammet alltså arbetserfarenhet är ett av de kraven som man måste fylla, stämmer det?
Hej Amani, så var det förut. Utifrån nya tillträdesregler till högskolan så togs kravet på arbetslivserfarenhet bort höstterminen 2010. Om du har frågor om antagningen till psykologprogrammet rekommenderar jag dig att ta kontakt med VHS på http://www.vhs.se
Hej!
Jag studerar till sjuksköterska och tänkte inrikta mig på att bli psykiatrisk sjuksköterska för att sedan vidareutbilda mig till psykoterapeut. Nu undrar jag när du skriver om att man måste få en grundläggande utbildning inom psykoterapi, vad är alltså det? Var finns det möjlighet att få en sådan och hur lång tid tar den grundläggande utbildningen? Sedan måste man också ha erfarenheter av psykoterapeutiskt arbete, räknas det alltså om man jobbar som psykiatrisk sjuksköterska? Och hur lång erfarenhet behövs?
Tack för svar!
Hej Jenny, den grundläggande utbildningen är inte reglerad. Det finns många olika utbildare och utbildningarna ser väldigt olika ut. Därför är det svårt att svara på var den finns eller hur lång tid den tar. Efter den grundläggande utbildningen ska man arbeta med psykoterapi (läs: psykoterapeutiska arbetsuppgifter) under handledning. Det innebär vanligtvis att bedriva psykoterapi. Detta ska man göra i minst två år innan påbyggnadsutbildningen. Du kan läsa om utbildningsgången för psykoterapeuter på Socialstyrelsen.se. Googla på ”grundläggande psykoterapi” så ser du vilken djungel av utbildningar det finns och så förstår du nog varför det är svårt att ge ett direkt svar på vissa av dina frågor. Hoppas du inte avskräcks, och tänk på att endast vissa inriktningar på påbyggnadsutbildningen är legitimationsgrundande. Lycka till.
Hej!
Jag har ett dilemma mellan att läsa till Psykoterapuet eller psykolog och ville få hjälp med att se vad den exakta skillnaden mellan dem två är. Jag antog att man som psykolog kunde/kan ha terapi sessioner med sina patienter. Är det så? Om det är vad är då skillnaden mellan psykolog och psykoterapeut och varför skulle då en psykolog vidare utbilda sig till psykoterapeut? Om det inte är så vad är det en psykolog gör om dom inte har terapi sessioner med sina patienter, vad är då deras arbets uppgifter?
Hej Sanna. Som psykolog kan man bedriva terapi, ja. Psykologer kan efter sin breda utbildning göra mycket olika saker som har med människans psyke att göra, bland annat terapi.
För att läsa till psykoterapeut behövs en grundutbildning på högskolenivå först. Inte alla psykologer läser psykoterapeututbildningen, den är inte nödvändig för psykologer som ju har 5 års utbildning i psykologi. Jag förstår att det verkar förvirrande. Du kanske också kan hitta svar på dina frågor i tidigare kommentarer här. Jag vet inte mera om din situation än du beskriver, men jag rekommenderar dig att titta närmare på psykologutbildningen. Lycka till.
Hej! Fortfarande osäker på skillnaden mellan psykolog och psykoterapeut. Har läst på flera ställen och skillnaden i UTBILDNING och hur man kommer till de olika befattningarna men förstår fortfarande inte vad som skiljer?! Vilket blir skillnaden i arbetsuppgifter? Är det så att psykologer inte kan bedriva psykoterapi, behandla patienter? Utan för det ska man vara psylokog och psykoterapeut, eller? Är skillnaden mest att psykoterapeuter får handleda psykologer efter en handledar utbildning?? Eller om ställer rakt frågan: vad blir nyttan med att gå de extra tre åren, förutom att det självklart alltid är bra att utbilda sig med inom det område man håller på med? Nej, djungeln är kvar för mig
Hej, djungeln är svårgenomtränglig. Psykologer får givetvis bedriva psykologisk behandling. För psykologer innebär tre extra år en kompetenshöjning men lägger inte till någon extra färdighet som inte fanns där innan. Däremot är det nog extra värdefullt för andra yrkesgrupper att ha mera utbildning i psykologi/psykoterapi än en grundläggande psykoterapiutbildning. För andra yrkesgrupper, som då har en grundläggande psykoterapiutbildning som (oftast) enda utbildning inom psykologi-fältet, är legitimering som psykoterapeut mera värdefull.
Det kanske bör påpekas att merparten av psykologin som ”vetenskap” helt saknar evidensbas. Därmed är ”fem års” utbildning inte särskilt mastigt eftersom undervisningen bedrivs på gymnasieliknande nivå, utan krav på särskilda behörigheter.
Naturvetenskaplig universitetsutbildning är däremot mycket krävande.
Den stilistiska nivån på texterna speglar det som nämns ovan.
Hej ”Wort Pongo”. Är det sant att en enskild utövares förmåga att uttrycka sig i skrift speglar ett ämnesområdes vederhäftighet? Och att en psykologs förmåga att uttrycka sig säger någonting om att naturvetenskapliga utbildningar är krävande? Det är verkligen en nyhet för mig, en magisk vidareutveckling av grafologi. Huruvida naturvetenskapliga utbildningar examinerar endast mästare i prosa kan vi väl lämna öppet.
Hej!
Jag har två frågor som jag undrar över:
1. Kan psykoteraputer arbeta med barn och ungdomar? om ja, hur ser deras arbete ut? och hur tror du att arbetsmarknaden för denna tjänst ser ut i framtiden?
2.Kan man söka direkt till psykoterapuetprogrammet efter att man tagit socionomexamen eller måste man jobba ett tag först? om man måste jobba, vilket jobb ska jobba med?
Mvh
Nishtiman
Hej Nishtiman, (1) psykoterapeuter kan arbeta med barn och ungdomar. Det är svårt att säga hur deras arbete ser ut eftersom det kommer an på vilken typ av psykoterapi man använder. I stort sett liknar kognitiv beteendeterapi med barn och vuxna varandra men man tar mera hänsyn till utvecklingsnivå hos barnet och inblandningen av barnets föräldrar och/eller familj. Å andra sidan är Ericametoden utvecklad specifikt för barn. Men jag är osäker på vilken aspekt av psykoterapi-arbetet med barn och ungdomar du undrar över.
Arbetsmarknaden för personer som arbetar med psykisk hälsa och ohälsa ser ganska god ut, just nu finns en balans i utbildningsplatser och arbetskraftsbehov för psykologer. Jag vet dock inte hur det ser ut särskilt för psykoterapeuter.
(2) Efter socionomexamen behöver du gå en grundläggande psykoterapeututbildning för att kunna söka till psykoterapeutprogrammet. Kursplanerna för socionomprogrammen innehåller vad jag förstår väldigt lite psykologi, så du bör fortbilda dig samt få en del arbetslivserfarenhet genom att arbeta med personer som lider av psykisk ohälsa, exempelvis inom psykiatrin.
Jag hoppas detta var till hjälp.
Detta har kanske inte riktigt med ämnet att göra, men jag vill ändå ta upp det.
Några jag känner säger sykolog, sykiater, sykoterapeut, dvs de utelämnar p:et i början. Är det okej?
Hej Gunnar, vi kan sammanfatta läget med att Språkrådet endast anger ps-uttal på dylika ord, medan SAOB med flera ordböcker anger både ps och s-uttal som möjliga. Vissa människor tycker att det är finemang med s och låter obildat med ps, andra tycker tvärtom. Det är i dagsläget oklart om dialekt, yrke, socialgrupp eller annat påverkar vilket uttal man använder eller föredrar. Jag använder ps med ett dämpat p. (Du kan lyssna på ett exempel på Nationalencyklopedins webbsida.) Men jag tycker att det är okej att andra säger annorlunda.
Hej! Intressant med mer information kring detta. Jag står själv inför ett svårt beslut om jag ska välja att läsa psykologprogrammet eller läkarprogrammet för att sedan troligtvis bli psykiatriker. Vad är de stor fördelarna med att läsa psykologprogrammet och om man istället läser till läkare, kan man läsa psykoterapeut steg-2 utbildningen samtidigt som man gör sin ST-utbildning? Har man någon möjlighet att utföra psykoterapeutiska samtal som psykiatriker med psykoterapiutbildning? Jag är främst intresserad av att jobba inom hälsa och vård och är ganska pragmatiskt lagd varför även läkaryrket lockar mig. Dock tror jag att jag vill arbeta med den psykiska hälsan och öka förståelsen för hur människan fungerar. Har du några mer reflektioner kring detta?
Vilsen
Hej Oskar, här är min uppfattning i det du tar upp (n.b. att jag är psykolog, inte läkare): Det är högt nog att sikta på en grundläggande psykoterapiutbildning under specialisttjänstgöringen. Läkarprogrammet handlar om hur kroppen fungerar så du börjar din ST med liten kunskap om människans psyke. Specialiseringen handlar därefter om psykisk ohälsa – störningar och sjukdomar – snarare än om psykisk hälsa. Psykiatrikern arbetar enligt min erfarenhet väldigt sällan med psykoterapi, men det behov som finns idag och kommer finnas när du går ut ger nog stor frihet att ordna det som du vill. Men läkarbanan är en lång och krokig väg att gå för att hamna där du vill, efter vad du skrivit i näst sista meningen. Psykologprogrammet är 5 år av endast detta men din pragmatiska ådra riskerar bli något anemisk på denna väg. Du har ett svårt val, men du skulle inte bli den förste att byta från läkar- till psykologprogrammet efter några terminer givet att du prövar det förstnämnda och finner att det inte passar. Jag kan bara önska lycka till.
Hej! Jag går 2a året i gymnasiet på naturvetenskap-programmet. Jag är intresserad av att jobba med psykologi, helst psykiatriker. Vad jag förstått måste man ha gått en läkarutbilding innan man inriktar sin utbildning på psykiatri. Jag har bra betyg hittills, en typ av jämvikt mellan mvg och vg. Jag studerar just nu en kurs som heter psykologi A och börjar nästa år på psykologi b. Jag tror inte jag kan komma in eller ens klara av en sån svår linje som läkarlinjen. Det är ju psyket jag är intresserad av och den mediciska delen som har med psyket att göra. Ex seretonihalter och så. Måste jag verkligen bli utbildad läkare för det? Annars får jag helt enkelt nöja mig med att bli psykolog.
Hej Sarah,
ursäkta dröjsmålet. Du har förstått rätt: En psykiater är en läkare som har specialiserat sig på psykiska sjukdomar. Alltså behöver du gå läkarprogrammet först, vilket innebär många år av studier. Och visst är det svårt att bli antagen till läkarprogrammet, det räcker endast med väldigt höga betyg. Sedan behöver du specialisera dig i psykiatri. Då har du goda kunskaper om kroppens kemi – bl.a. om signalsubstanser som serotonin – och om psykiska sjukdomar som t.ex. schizofreni.
I psykologprogrammet ingår studier av hjärnans anatomi och kemi. Du kan få tillräcklig kunskap för att efter psykologprogrammet fördjupa dig i det genom att forska på t.ex. serotonin och psyket. Jag föreslår att du tittar på information om Karolinska Institutets psykologprogram här. Kom ihåg att det är svårt att komma in på psykologprogrammet också.
Läkar- och psykologprogrammet är yrkesförberedande utbildningar som ger den bästa grunden för att efteråt syssla med en mängd olika saker. Men du måste inte läsa ett program om du inte vill arbeta i yrket utan vill studera neurotransmittorer och psyket genom att forska. Då behöver du bara läsa fristående kurser på universitetet och sedan gå vidare till forskarutbildning.
En person som sitter en och en med en patient (typ som en kurator…) är det en psykolog eller en psykoterapeut?
Hej Hanna,
en person som sitter en och en med en patient kan vara både psykolog och psykoterapeut. Det är knepigt att veta eftersom skillnaden mellan dessa yrkesgrupper handlar om bredden av kunskap inom psykologi snarare än själva arbetsmetoden. Personen ifråga borde berätta vilken utbildning han eller hon har. Annars får man fråga. Glöm inte att en psykoterapeut ska uppge sin grundutbildning (t.ex. socionom, läkare, präst, sjuksköterska, psykolog) tillsammans med psykoterapeut-titeln.
Hej! Jag undrar hur jag ska gå till väga för att bli psykoterapeut. Jag har bara gått socialgymnasielinje och arbetar idag som massageterapeut.
Hej Åsa,
Generellt kan sägas att du bör ha: (1) en högskole/universitetsexamen inom ett människovårdande yrke; (2) en grundläggande psykoterapiutbildning; (3) erfarenhet av psykoterapeutiskt arbete.
Titta på avsnitten om behörighet till universitetens psykoterapeutprogram, exempelvis i Stockholm och Uppsala.
I ämnet hjälp för psykopatiska kvinnor hittar jag dessvärre bara hjälp för psykopatiska män. Finns det inga kvinnor som betraktas som psykopater eller gömmer dom sig bakom sina skamsna män.
Varför hittar jag ej heller litteratur i ämnet endast om kvinnors psykopati?
Hej Håkan,
psykopati är vanligare hos män än hos kvinnor; i befolkningen är det ca 1 % (dvs. en av hundra) och det är 2 till 5 gånger vanligare hos män än hos kvinnor. Psykopatiska drag hos kvinnor och män kan skilja sig åt. Det är troligt att det är männens drag som varit grund för diagnosen, och forskningen har till relativt nyligen nästan endast berört män. Detta dels för att psykopati hos kvinnor uttrycks mindre genom fysiska övergrepp och mer genom manipulation, och således inte uppfattas som psykopatiskt i samma utsträckning.
Det är oklart vilken typ av litteratur du söker, men för ett svenskt exempel på litteratur om fenomenet psykopati hos kvinnor kan du se Susanne Strands kapitel (sid 54-62) i Mittuniversitetets genusrapport.
Jag har hört berättas att i Norge får psykologer skriva ut läkemedel. En psykolog med psykoterapeutisk tilläggsutbildning kan då både ge psykoterapi och skriva ut läkemedel.
Tack för din kommentar. Det finns vissa skillnader mellan psykologyrket i Norge och Sverige. Det pågår försök med sjukskrivningsrätt för psykologer i två områden i Norge. Men såvitt vi vet får inte norska psykologer förskriva läkemedel. Om du hittar information som säger annorlunda får du gärna länka dit.
Jaha, men vad är då psykoterapi?
Tack för en bra artikel som förklarar en del av djungeln. Söker hjälp för en vän och behöver lite fakta. Finns det ingen som arbetar både med psykofarmaka, det vill säga läkemedel samt med terapi idag?
Känns konstigt om människor som blir sjuka fysiskt och sedan blir medicinerade med psykofarmaka för att klara av tillståndet antingen ska vända sig till en psykiater eller psykolog.
Tack för din kommentar Nina, du ställer en bra fråga. Det korta svaret är att det finns psykiatrer som vidareutbildat sig till psykoterapeuter och således kan både förskriva psykofarmaka och bedriva psykoterapi.
Av olika skäl är det sällsynt att psykiatrer inom hälso- och sjukvården, främst psykiatrin, bedriver psykoterapi även om de har denna utbildning. Inom psykiatrin är det istället vanligt att man arbetar i team där olika yrkesgrupper samarbetar i behandlingen av patienter. Exempelvis kan en patient, för vilken både KBT och medicin anses behövas för bästa lindring, träffa en psykolog veckovis för psykologisk behandling och en psykiater kvartals- eller månadsvis för insättning eller uppföljning av psykofarmakologisk behandling. Så länge kommunikation och samarbete mellan psykolog och psykiater fungerar väl finns inte anledning till oro att detta skulle vara sämre än om båda uppgifterna utfördes av en och samma behandlare.